Nu finns jag på Instagram också.
Mycket konsekvent är mitt nickname Ungdomligast även där.
onsdag 25 juli 2012
Hemligt
Jag är förbjuden att säga något. Men den 18:e september ska jag börja göra reklam för en kul grej som jag medverkar i.
Låt det sjunka in
Nu finns podd-intervjun med mig uppe.
Den är i kortaste laget. En timme och fyrtiofem minuter. På den tiden hinner man ju inte få någonting sagt. Men lyssna gärna ändå. Det är det närmaste jag har kommit att få prata till punkt i något slags mediesammanhang...
Du hittar intervjun på http://sjunkain.libsyn.com/ och http://itunes.apple.com/se/podcast/lat-det-sjunka-in/id527011982.
Den är i kortaste laget. En timme och fyrtiofem minuter. På den tiden hinner man ju inte få någonting sagt. Men lyssna gärna ändå. Det är det närmaste jag har kommit att få prata till punkt i något slags mediesammanhang...
Du hittar intervjun på http://sjunkain.libsyn.com/ och http://itunes.apple.com/se/podcast/lat-det-sjunka-in/id527011982.
fredag 18 maj 2012
Bekräftelsebehovet
Idag blev jag intervjuad av Christian Kjellström och Martin Jönsson till poddcasten Låt det sjunka in.
Att bli intervjuad och prata om mig själv och om saker som jag tycker är intressanta hamnar lätt på min topp-fem-lista över härliga saker som jag gillar att göra. På samma nivå som sex och sällskapsspel.
Som alltid när jag pratar om standup och humor blev samtalet åt det lite skitnödiga hållet. Precis som det ska vara. Jag gillar att höra andra komiker prata torrt och distanslöst om humor. Och att vara med i det samtalet är lite som skillnaden mellan att se ett bra matprogram och att äta middag på en fin restaurang. Om jag kunde tjäna pengar på att ge såna här intervjuer skulle jag aldrig göra något annat.
Det kittlar mitt ego mer än skrattet från en publik numera.
Och det där är något jag lite förvånat har konstaterat den senaste tiden.
Kicken jag får av att stå på scen är inte alls lika stor som innan. Det händer fortfarande att jag får lyckorus när jag gör ett framträdande, men det krävs något extra för att det ska kunna mäta sig med hur det var i början. En sådan omtändighet kan vara att jag känner extra starkt inför nytt material. Eller att jag får till det perfekta improvisationer.
När jag lyssnade på interjvun med Magnus Betnér i Värvet blev jag ganska förvånad över att han sa att han fortfarande känner starka kickar av att stå på scen. Något i hans framtoning har lurat mig att tro att han är lite blaserad på den uppskattningen. Och alla andra komiker i Värvet har vittnat om samma sak som Magnus. Alla bekänner sitt svullna bekräftelsebehov.
Och plötsligt börjar jag känna mig onormal och konstig. Kan jag alls uppfattas som seriös om min törst efter publikens uppskattning har minskat? Henrik Schyffert säger, också i Värvet, att de flesta inte vågar erkänna sitt bekräftelsebehov. Att de koketterar med att påstå att de inte känner det, eftersom det inte är anses fint. Måste jag nu börja ljuga och påstå att jag känner desperation efter uppskattning för att jag inte ska framstå som falskt modest?
Jag har förstås inte mindre behov av bekräftelse än de flesta andra människor. Och det råder ingen tvekan om att det var narcissism som fick mig att börja med scenkonst från första början. Det är fortfarande härligt när jag märker att publiken verkligen gillar det jag gör. Men det känns inte härligare än att slappa tillsammans med Marja.
Det jag grubblar över nu är om det här innebär att jag blivit av med ett ok, eller om jag tappat en viktig drivkraft.
Det känns bra.
Men det är kanske dåligt? Tänk om det går ut över min vilja att skaffa mål, och kämpa för att uppnå dem. En ordentlig portion framgång verkar ju alltid ske på bekostnad av nära relationer. Och det sista jag vill byta ut är min vardag med Marja.
Att bli intervjuad och prata om mig själv och om saker som jag tycker är intressanta hamnar lätt på min topp-fem-lista över härliga saker som jag gillar att göra. På samma nivå som sex och sällskapsspel.
Som alltid när jag pratar om standup och humor blev samtalet åt det lite skitnödiga hållet. Precis som det ska vara. Jag gillar att höra andra komiker prata torrt och distanslöst om humor. Och att vara med i det samtalet är lite som skillnaden mellan att se ett bra matprogram och att äta middag på en fin restaurang. Om jag kunde tjäna pengar på att ge såna här intervjuer skulle jag aldrig göra något annat.
Det kittlar mitt ego mer än skrattet från en publik numera.
Och det där är något jag lite förvånat har konstaterat den senaste tiden.
Kicken jag får av att stå på scen är inte alls lika stor som innan. Det händer fortfarande att jag får lyckorus när jag gör ett framträdande, men det krävs något extra för att det ska kunna mäta sig med hur det var i början. En sådan omtändighet kan vara att jag känner extra starkt inför nytt material. Eller att jag får till det perfekta improvisationer.
När jag lyssnade på interjvun med Magnus Betnér i Värvet blev jag ganska förvånad över att han sa att han fortfarande känner starka kickar av att stå på scen. Något i hans framtoning har lurat mig att tro att han är lite blaserad på den uppskattningen. Och alla andra komiker i Värvet har vittnat om samma sak som Magnus. Alla bekänner sitt svullna bekräftelsebehov.
Och plötsligt börjar jag känna mig onormal och konstig. Kan jag alls uppfattas som seriös om min törst efter publikens uppskattning har minskat? Henrik Schyffert säger, också i Värvet, att de flesta inte vågar erkänna sitt bekräftelsebehov. Att de koketterar med att påstå att de inte känner det, eftersom det inte är anses fint. Måste jag nu börja ljuga och påstå att jag känner desperation efter uppskattning för att jag inte ska framstå som falskt modest?
Jag har förstås inte mindre behov av bekräftelse än de flesta andra människor. Och det råder ingen tvekan om att det var narcissism som fick mig att börja med scenkonst från första början. Det är fortfarande härligt när jag märker att publiken verkligen gillar det jag gör. Men det känns inte härligare än att slappa tillsammans med Marja.
Det jag grubblar över nu är om det här innebär att jag blivit av med ett ok, eller om jag tappat en viktig drivkraft.
Det känns bra.
Men det är kanske dåligt? Tänk om det går ut över min vilja att skaffa mål, och kämpa för att uppnå dem. En ordentlig portion framgång verkar ju alltid ske på bekostnad av nära relationer. Och det sista jag vill byta ut är min vardag med Marja.
tisdag 17 april 2012
Tankesmedjan besökte Oslipat
Emma Knyckare på Oslipat Uppsala |
Tankesmedjans visit på Oslipat i Uppsala och Stockholm blev till två fantastiska kvällar. Första kvällen var det 300 i lokalen, andra var det 340. Emma Knyckare, Simon Svensson, Jonatan Unge och Ola Söderholm visade hur standup ser ut när den är som bäst.
Simon Svensson på Oslipat Stockholm |
lördag 7 april 2012
Oslipatsäsongen hittills
Jakob Hellman soundcheckar. |
Om jag skulle plocka ut tre favoritföreställningar från den här terminen bland de som är avklarade blir det följande:
Oslipat tolkar Jakob Hellman.På Kolingsborg gjorde vi om samma konceptkväll som vi gjorde på Malmöfestivalen 2010. Fast med helt nya komiker, och därför blev det en helt ny kväll. Underbar stämning. Fantastiska framföranden av Anders Sparring, Martin Soneby, Moa Lundqvist och Yvonne Johnsson. Och så jag och Fritte förstås.
Premiären i Uppsala.
Väldigt välbesök. Underbar publik. Högpresterande komiker. En drömstart för Oslipat i Uppsala.
Medverkade gjorde Jesper Rönndahl, Petrina Karlsson, Sara Andersson och Jonas Helgesson.
Improstandupen i Malmö.
Vi har gjort två improstandupföreställningar hittills den här säsongen. Båda blev mycket bra. Men det kändes som att Malmöföreställningen nådde högre höjder och var jämnare.
Nästa vecka har vi Tankesmedjanspecial både i Uppsala och Stockholm. Det ser också ut att bli två föreställningar som får mig att älska livet lite mer.
Biljett Stockholm här.
Biljett Uppsala här.
Agneta och Telefunken-poddarna
I januari och februari sände vi ut fler avsnitt av Agneta och Telefunken på Humorhimlen i P3.
Programmet producerades av Beppo Ljudproduktion och skrevs av mig och Marja Nyberg och Kristoffer Appelquist. Listan över gästskådespelande vänner är lång. Lyssna på slutet av poddarna.
Alla avsnitt är värda att lyssna på. Ordentligt. Kanske medan du utför ett monotont arbete. Eller går omkring på stan.
Alla våra fem avsnitt av Agneta och Telefunken hittar du HÄR.
fredag 6 april 2012
Höjdpunkter
För att fira min bloggflytt, och samtidigt visa min respekt för den gamla
bloggen, bjuder jag här på en nostalgisk inläggsfestival. Detta är en lista över
de 35 bästa blogginläggen på min förra blogg.
Första gången jag och Fritte var konferencierer på Svenska Standupgalan.
En fin kväll med gänget i Agusa.
Dråplig socialrealism från Kirseberg
En vanlig minnesvärd kväll på Oslipat
Tre höjdpunkter från en Göteborgsresa (bl a kvällen då jag träffade Marja första gången)
Östergatankollektivet
Verkliga och fiktiva minnesbilder, återberättade i en förmodad framtid
Mitt första och enda inlägg i "Marcus standupskola"
En enkel lösning på ett svårt problem
Marja gästbloggar
Malmökomikernas mörka historia
Rapport från en ambulerande utställning som är värd att ifrågasätta
Andra gången jag och Fritte var konferencierer på Svenska Standupgalan. Kvällen jag och Marja blev tillsammans.
En seriestripp
När skoj blir allvar
Kulturpolitiskt inlägg
Those who can't, teach
Det bästa jag någonsin gjort. Alla kategorier.
En annan seriestripp
En skildring av köpcentrat Entré
Ännu en seriestripp
Dialog om "riktigt jobb"
Recension av filmen som har möjligtgjort fria val i Burma (det kan finnas fler faktorer också)
Midsommaren 2010
En möjlig komedi: Hip hop for President
Intervju med en person som jag beundrar
Investera i konst
Releasefest med maskeradtema. Många bilder.
Charlie Kaufman
Lösningen på näthatet
Medelklassrepresentant på lyxrestaurang
Ett tacktal
Perspektiv på ålderdom efter bra teater
Bingo!
Matkrönika 2011
Saknar du något inlägg?
Tveka inte att tipsa i kommentatorsfältet (och glöm inte att länka till inlägget).
Första gången jag och Fritte var konferencierer på Svenska Standupgalan.
En fin kväll med gänget i Agusa.
Dråplig socialrealism från Kirseberg
En vanlig minnesvärd kväll på Oslipat
Tre höjdpunkter från en Göteborgsresa (bl a kvällen då jag träffade Marja första gången)
Östergatankollektivet
Verkliga och fiktiva minnesbilder, återberättade i en förmodad framtid
Mitt första och enda inlägg i "Marcus standupskola"
En enkel lösning på ett svårt problem
Marja gästbloggar
Malmökomikernas mörka historia
Rapport från en ambulerande utställning som är värd att ifrågasätta
Andra gången jag och Fritte var konferencierer på Svenska Standupgalan. Kvällen jag och Marja blev tillsammans.
En seriestripp
När skoj blir allvar
Kulturpolitiskt inlägg
Those who can't, teach
Det bästa jag någonsin gjort. Alla kategorier.
En annan seriestripp
En skildring av köpcentrat Entré
Ännu en seriestripp
Dialog om "riktigt jobb"
Recension av filmen som har möjligtgjort fria val i Burma (det kan finnas fler faktorer också)
Midsommaren 2010
En möjlig komedi: Hip hop for President
Intervju med en person som jag beundrar
Investera i konst
Releasefest med maskeradtema. Många bilder.
Charlie Kaufman
Lösningen på näthatet
Medelklassrepresentant på lyxrestaurang
Ett tacktal
Perspektiv på ålderdom efter bra teater
Bingo!
Matkrönika 2011
Saknar du något inlägg?
Tveka inte att tipsa i kommentatorsfältet (och glöm inte att länka till inlägget).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)